pucko!!!

det är ju sånt här som BORDE förstöra hjärnceller, inte mitt nya nyttiga liv
lite godis

who run the world?
Jag är väldigt nära att ge upp polisgrejen för i år ska jag erkänna.
Jag har legat på latsidan alldeles för länge, hade provet varit i januari hade jag varit grym.
Men efter allt resande och allt vad det innebär så tvivlar jag..
Jag är i fruktansvärt dålig form.
MEN.
Att jag har börjat jogga är alltid nått.
Jag som fick IG i idrott på gymnasiet (som jag nu läst upp såklart), jag skolkade från gympalektionerna och HATADE idrott. Mest för att alla i min klass var antingen hockeybögar eller bara allmänna idrottsgenier.
Mamma trodde inte på att utöva sporter när jag var liten. "Ni har ju trädgården och hela skogen att leka i". sa hon alltid.
Som sagt.
Men nu.
Jag är stolt över mig själv.
Från att inte träna nånting alls till att träna 6 dagar i veckan.
Jag är väldigt tacksam över att min gamla gympalärare tog sig an mig för 2 år sedan när jag bad om att få läsa upp betyget. Det är tack vare honom som jag fortsatte träna, tack vare honom som min kropp är på väg någonstans.
Det är en jävla känsla ska ni veta!
Så även om jag inte kommer in på skolan i år, så har jag ändå vuxit och håller huvudet högt!

mitt löparspår
det var ett tag sedan jag fick ligga
Nej nej.
Alltså.

stackars fisk
Kom hem efter träningen och ser det här.
Är detta vad jag ska äta?!
Hur tänkte jag då?!

10 dagar och ett sammanbrott
Vid den här tiden den 24 har jag antagligen gjort första testet hos polisen.
Kanske är jag nöjd. Kanske inte.
Igår hade jag ett seriöst sammanbrott när jag var sämst i hela världen, förvirrad, arg, desperat..well allt.
Jag tvivlar på mig själv just nu.
MEN.
So what om jag inte kommer in i år?
Det är trots allt 6500 som söker, varav dom tar in 350-400.
Hade de gått efter den psykiska delen och personligheten så vet jag att jag hade klarat det galant.
Fast jag inser ju också att man inte kan vara en halvfet polis med bra psyke.
Man måste kanske orka springa efter bovarna också?
Om man inte blir en ridande polis vill säga.
Fast det känns himla töntigt.

lite random bild från Guatemala med mina vänner Luis och Fernando
bring it on then!
“When we least expect it, life sets us a challenge to test our courage and willingness to change; at such a moment, there is no point in pretending that nothing has happened or in saying that we are not ready. The challenge will not wait. Life does not look back. A week is more than enough time for us to decide whether or not to accept our destiny.”
saker som gör träningen roligare
Så det kände surt att cykla iväg till träningen..
Som tur var så var det en manlig instruktör.
Han är en sån där far-till-mina-barn-man ni vet.
Han är också far. Till nån annans jäkla barn.
My luck såklart.
Fast jag undrar om han är polis i och för sig.
känslan just nu

Guatemala
Även om jag åkte dit för en jobbig anledning så fick jag tid att njuta av mitt älskade land.
Jag ska berätta allt om resan för er.
Det kommer.
Men ikväll ville jag bara berätta för er att jag är så otroligt tacksam över mitt liv.

Mitt Guatemala..
frustrerad
frulle
Sitter och försöker intala mig själv att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.
Det är svårt.
Vädret suger!
Den här röran som jag blandat ihop ser ju lite lagom aptitlig ut haha.
Yohgurt, päron och kanel. Ni hör ju själva hur gott det låter.
Låt inte ögat lura er.
I värsta fall kan man ju blunda.
Trevlig lördag mina vänner!!

du är inte min kompis..
(det värsta är att den är SLUTSÅLD på nätet, vad i helvete kvinnor!?!?!)

det är negativt idag
Blä.
man skall icke stjäla!
Planen:
Victor: Ida, jag ska få dom som stal ifrån mig att lida.
Här ringer Victors telefon, varav han försöker svara, med munnen. NO HANDS!
Förstår ni vart jag vill komma?

Rebecka försökte slå ett nummer utan händer

Rebecka ringde Adam som försökte svara, prova själva, bara ringsignalen stressar ihjäl en!!
